I de männsikokretsar och konstnärliga verk som fostrat mig- min familj, mina vänner och kulturen som lockat mig -har polisen alltid varit en paria, en yrkesgrupp som det går utmärkt att kasta bajs på. Det lustiga är att de som ivrigast drar alla lagens tjänare över en kam påstår sig vurma för induvidualismen på alla andra områden. Om jag i en diskussion med en feminist säger att män rent fysiskt sett är starkare än kvinnor, får jag genast en indignerad smäll-på-fingrarna-tirad vars essens är att man "inte ska generalisera". Samma människa klassar några dagar senare samtliga människor som iklätt sig polisuniform som en cell i en större organism, en viljelös del i ett ondskefullt kollektiv som kallas "samhället"- en instutition lodisar på vänsterkanten tydligen tror sig vara separerade ifrån, trots att de är snabba att utnyttja varje chans att pungslå statsapparaten på deg för sin sammhällsomstörtande verksamhet och rentav gladeligen låter maktapparaturen sponsra sina dagliga liv, som de inte förmår finansiera ur egen ficka eftersom arbete är någonting de är totalt främmande för annat än på diskussionsplanet... fast det vägs ju upp av att det intellektuella begreppet "arbetare" förekommer nästan lika ofta som favoritordet "information"i samtalen...

Öh, jag bars visst iväg en bit från ursprungstemat, vänner. Fast att poliser undantas från generaliserings-tabut är väl "undantaget från regeln" generaliseringsmotståndare alltid drar upp som om det vore ett argument. Saken är den att jag- blödig fascisttönt som jag är -är övertygad om att en männsika inte muterar till ett monster om han iklär sig uniform. (även om punkuniformen verkar ha en lobotomerande verkan. Fast det beror nog snarare på att ingen annan än en dregglande idiot med minimal cerebral aktivitet skulle komma på den hejdlöst fåniga idén att ge sig som slav åt ett av de mest strikt reglerade ungdomsmoden världen skådat och på samma gång kalla sig induvidualist) Pudelns kärna är just att polisen är en människa, varken mer eller mindre, och reagerar som en sådan varelse. Vore poliser de systemets förprogrammerade robotar vänsterns hatmånglare menar att de är skulle ju allt vara i sin ordning. Polisbrutalitet är ingenting lagen uppmuntrar. Polisvåld är något känsloladdat, en akt av ilska eller hat. Och handen på hjärtat, liberala pissansikte, skulle inte DU passa på att nypa till den där bajsstinkande alkisen som bitit dig i vristen när du verbalt försökte få honom att sluta trakassera dagisklassen och passat på att vomera så fort han äntrade polispiketen. JAG skulle stampa hans ansikte till maskföda, och jag betraktar ändå mig själv som en våldsmotståndare. Det finns dock en gräns för vad man tål, inte sant? Jag hyser den största beundran för våra män och kvinnor i uniform som genom att bara knäcka den bärsärkagående tjackpundarens mjälte på väg till häktet visat helgonlik avhållsamhet. Jag hade ju hamrat avskum med batong och pistolkolv hela vägen till människoavskrädestippen. Just därför har jag valt att inte bli polis. Jag har inte det tålamod som krävs. Har du? Precis, du tror inte på våld. Är det därför du angriper skinheads så fort din politiska fraktion är i numerärt åverläge? Är det därför du krossar skyltfönster? Är det därfîr du talar om "kapitalistslakt"? Är det därför du romantiserar Loretta Wayne-Bobbit? Precis som högern ser vänstern våld och censur som ett problem så fort dessa vapen är i händerna på någon annan. För man sjÑälv chansen är inte dödstraff och krossade tryckpressar långt borta. Polisen betraktas som en motståndare i sin roll som soldater för en fientlig politisk ideologi, den primitivt åsiktsprostituerade poupulistdemokratins centerfåra som inbegriper allt från Vänsterpartister till Moderater. Så långt allt väl. Men de poltiska aktivisterna har motsägelsefullt nog mage att gnälla över "orättvisst" och "onödigt" våld från lagens kämpar. Va? Är det krig eller inte? Jag accepterar helt synsättet som definerar polisen som fientlig armé, men isåfall ska man vara konsekvent, inte gråta i pressen och gnälla i domstol om man får schäfertänder i arslet eller batong i nacken. Är lagen din motståndare ska du inte använda dig av den. Är pressen nyliberala arsel ska du inte utnyttja deras tjänster. En serbisk soldat vrålar inte efter rättvisa om kroaterna besvarar elden, men maskerade upploppsmakare kastar först sten och flaskor, och åberopar sedan sina diffusa "rättigheter" när krigslyckan vänder. Damer och herrar, det är inte vad jag kallar revolutionärer, det kallar jag gråtbebisar, bortskämda medelklassungar på glid som borde återvända till trygga pappa för något annat än innehållet i hans plånbok, exempelvis en rejäl uppfostran. En upplysning i all vänlighet: med varje rättighet följer en skyldighet. Man kan ju känna sig fri att skamlöst utnyttja statens flathänthet, men då ska man inte kalla sig anarkist och påstå sig kämpa för något flummigt utopia baserat på "frihet under ansvar", utan erkänna för sig själv och andra vad man ser i badrumsspegeln varje morgon: en jävla råtta.

Folk som går i subversiva demonstrationer kanske borde läsa på lite först: för att göra sig skyldig till brottet "vålsamt upplop" räcker det med att vara en del av en folkmassa där vissa beter sig illa. (Att vandalisera och kasta objekt mot tjänstemän brukar av de flesta klassas som oacceptabelt beteende, upploppsromantiker där!) Det är alltså ett kollektivt brott- som bestraffas kollektivt. Om du inte vill utsättas för obehagliga upplevelser: lämna platsen när polisen ber dig cirkulera. Om du anser dig ha någon rätt att stanna kvar: stanna och slåss för den ihopfantiserade rätten. Tror du att vi lever i ett fritt land? Tror du julkommersialismen är en produkt ifrån tomtens arsle? Nej just det, det är ju DU som hela tiden tjatar om samhällets förtryck och påstår dig klart se att vi lever i en sublim fasciststat. Varfår då så förvånad och chockerad när batongen bearbetar ditt ansikte? En annan sak som slog mig: kravalldeltagare anser att ett par polismäns dåliga beteende orättfärdigar de övriga polisernas blotta närvaro, men anser sig inte behöva ta på sig skulden för sina demonstrationsfränders upptåg. "Satte eld på en buss? Jamen, det såg inte jag!". Förväntar de sig att polisen ska vara någon slags psykiska supermän? (Jag kan bara föreställa mig hur mycket de skulle demonstrera mot experimenten att avla fram dessa isåfall) Att polisen lyder order tolereras inte som någon form av försvar. Ska polismän ifrågasätta varje order och själv ta ställning till varje situation? Hur mycket jobb skulle de uträtta då? "Ursäkta, damen, men jag tänker inte arrestera den här mannen för våldtäkt. Enligt mitt synsätt gjorde du dig mer eller mindre förtjänt av en omgång stock genom att klä dig så utmanande och tilltala honom.". Vänster och Höger och Mittemellan och "fritänkande", ni är alla av samma skrot och korn. Heliga principer om friheter, rättigheter och demokrati duger bara så länge de arbetar i eran riktning. Det är jävligt lätt att skylla allt på alla andra, och påstå sig sitta inne med samhällslösningar man kunde förverkliga om bara den dumma massan vaknade och gubben i månen fes guld.

Poliser vågar rakryggat ta ställning. De tror på lagen. Det är lätt att håna dem för deras naiva föreställningar, och de flesta poliser är nog lätt debila: de har ju faktiskt gjort lumpen allihop. Men de försöker iallafall ta ansvar för ett samhälle de tror på, där de gatstenskastande utopisterna slipper undan alla realitetens obehag då deras idealsamhälle aldrig kommer förverkligas. Om det genom ett mirakel gör det, byter rebellerna nog bara uniform och drar igång ett nytt uppror. Ansvar är jävligt tråkigt. Maktmissbruk är däremot kul. Ansvar ger möjligheten att missbruka den makt som medföljer... skulle du bete dig som något fullkomligt okarismatiskt helgon om du fick makt/ansvar? Nej, tänkte väl det. Bäst att fortsätta skylla alla sina tillkortakommanden på samhället, som man i sin tur skyller på sin egen brist på inflytande.

När jag iaktar kravaller, iallafall i trygga Sverige, hejar jag på det legislativas väktare : de är de rakryggade arbetarna, statens kanonmat, de sanna idealisterna, medans de palestinaschalsförklädda ynkligt lägger benen på ryggen efter att fegt sulat iväg en gatsten åt snutens håll, för att nästa dag pyssla med något helt annat. Polisen återvänder till skitgörat, som aktivisten inte skulle ha en tanke på att ta itu med, nästa dag och nästa dag och nästa dag... De är idioter, men så är även du, och nazisterna, och sossarna, och grönsaksätarna, och bonnjävlarna, och fisliberalerna, och de röda råttorna, och anarkoliberalerna... Era idéer är bara delar av pusslet, men ni fattar inte att ni bara ser världen från ett hjälplöst inskränkt perpektiv. Jag är smartare, för jag vet att jag inte vet mycket mer än någon annan.

Johannes Nilsson